Efter 2 ganska tunga böcker så är det skönt att få läsa något i chicklit stilen. Elsas mode av Sofi Fahrman.Om boken kan man läsa:
Under några hektiska månader har modegalna Elsa Gustavsson provat på sitt livs äventyr i New York. Nu sitter hon bedrövad på ett plan på väg hem till Sverige och föräldrarnas radhus utanför Borås. En sömnig småstad där bästa vännerna gått från shotsglada partyprinsessor till blivande mammor med egna radhus är det sista Elsa längtar efter. Så inom kort ger hon sig av igen - till Stockholm. Först blir det inte riktigt som Elsa tänkt sig. Hon känner knappt någon i Stockholm. Snälla kompisen Maria hänger mest med sin pojkvän. Och de anställda på fiket där Elsa jobbar är Östermalmstjejer utan mycket till övers för en tjej från landet i Gina Tricot-plagg. Men Elsa är inte vem som helst - hon har sina superkrafter. Sina Dumbo-öron som snabbt suger i sig all information om vad som gäller i Stockholms innevärld. Ett i det närmaste fotografiskt minne vad det gäller kändisoutfits. Och en osviklig känsla för hur man hittar nästa trend innan den ens kommit ut i butikerna. Så en ensam kväll får Elsa en idé. Hon ska starta en modeblogg. Snart ägnar hon det mesta av sin fritid åt Elsas Mode. Och det fungerar! Bloggen blir foten i dörröppningen - plötsligt befinner sig Elsa i en värld hon alltid drömt om. Hon blir en del av Stockholms glamourösa modecirkus, får vip-inbjudningar till butiksevent, går ut på klubbarna kring Stureplan, och dras med ut till överklassens fester i skärgården. Samtidigt som Elsa klättrar på Bloggtoppen och blir en maktfaktor i Stockholms modevärld är hon trots allt en 21-åring från Borås som inte är särskilt världsvan, har en förmåga att bli alldeles för berusad vid precis fel tillfälle och oftast snackar lite väl mycket om sig själv. Och så är ju Elsa galen i snygga killar. Och den hon allra helst vill ha är superheta Hugo - Sveriges mest framgångsrika modedesigner. Den absoluta drömkillen som skjutsar runt henne i sin BMW x5 och tar henne på dejt till Paris. Men som även kan låta bli att höra av sig på en vecka. Och helst inte vill presentera Elsa för sina barndomskompisar från Djursholm. Är Hugo kanske trots allt lite för bra för att vara sann? Och vad ska hända när New York-pojkvännen Chris kommer till stan?
4 kommentarer:
Åh jag gillade den. Lättläst och underhållande. God fortsättning. Kram Linda
Självbiografisk kanske?
Jag håller mig på avstånd från dessa chiclit-böcker, läste Läppstiftsdjungeln mer eller mindre av misstag och blev bara arg på mig själv för att jag la tid på dem. Men denna Elsas mode kanske är OK ändå?
Deckare tenderar att vara mitt "chiclit" men bedrövelseböcker avstår jag oftast också ifrån, åtminstone de som är....hur ska jag uttrycka det...skrivna för att generera uppmärksamhet kanske? Jag skulle kunna klassa Ayaan Hirsi Alis bok "En fri röst" LITET åt det hållet, men den var rent fantastisk och egentligen feministlitteratur, politik och religion. Annars de svenska bedrövelseböcker jag ser i bokhandeln om misshandlande män, missbrukande föräldrar, sexuellt utnyttjande av barn; nej, jag vill inte läsa dem. Inte så att jag inte tar ämnet på fullaste allvar eller vill värja mig mot hur saker och ting är, men ofta är de så tafligt skrivna att jag föredrar annat material om det.
Usch. Jag låter snobbig (en av mina kompisar kallar mig boksnobb), jag är inte det, men väljer någorlunda noggrant vad jag läser. Ibland. Inte alltid.
Hur gör du?
Anne, tycker absolut inte att du skall kallas boksnobb. Jag har en viss förkärlek til tragsiska livsöden. Vet inte varför, kanske att man själv skall vakna upp och inse hur bra man har det? Sedan kan jag tycka att det är skönt att få en annan slags läsnng för att "lätta upp". Läser mycket och gärna så jag går på vissa nitar, men det gör ingenting, då uppskattar man verkligen de bra ännu mera. Kram
Skicka en kommentar